Ligger i sängen och tänker hur Markus kommer att få det när han blir lite äldre, och hur livet kommer se ut, bor vi kvar i Stockholm? eller har vi flyttat till Norrland?

Finns så många tankar som far runt i mitt huvud, ska han få växa upp i en stad fullt av knark och våld och bo i en lägenhet, eller ska han få växa upp i ett hus med en massa skog och kunna springa runt precis som han vill...?

Jag tycker jag hade en super fin uppväxt, bodde på en gård 2 mil utanför ett samhälle mitt ute i skogen och man kunde göra precis vad man ville där, utan att något skulle hända.
Bodde  där med Mamma, pappa och mina 4 syskon, fast två av dom flyttade väldigt tidigt så jag minns inte att dom bodde hemma..
Men hade det hur underbart som helst fulla ladugården med djur, kor, grisar och höns av massor. Allt var så perfekt.

Men sen när jag kom upp i 15års åldern så började jag gnälla på min kära mor och far att vi kunde flytta någon annanstans och jag kunde verkligen inte fatta att man kunde flytta till ett sånt där ställe mitt ute i skogen, fanns ingenting att göra och hade ofta tråk, men nu när jag tänker tillbaka så saknar jag den tiden, alla var tillsammans på gården vi hade ofta mys i soffan många fina minnen därifrån.

Och nu vill jag också bo så igen!
Vill flytta till ett hus med massa skog men man kommer nog aldrig få uppleva samma känsla som man hade när man var liten!
Kort ifrån den tiden är säkert borta men i huvudet kommer det alltid att finnas många fina bilder!

Ja om jag ska kortfatta detta så säger jag bara så här.  JAG SAKNAR MIN UNDERBARA MOR OCH FAR SÅ MYCKET SÅ JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN!
Dom bästa föräldrarna i världen ♥

Haha jag minns när jag skulle lära mig att baka oj vad illa det kunde gå, Mamma lärde mig hur man gjorde chokladbollar och jag tyckte tydligen att det såg ut som köttfärs, så jag skulle göra egna en kväll utan att mamma va med i köket och jag hade hämtat köttfärs ifrån frysen och skulle baka av det. Mamma kom in i köket och sa : Nej men vad gör du?. Oj vad illa det kunde ha gått! Kommer du ihåg det mamma?.


Och pappa tänk dig alla gånger som jag har spöat dig i poker ;) haha. Underbara minnen runt det bordet, Alltid kort och kaffe då var kvällen räddad. Jag saknar verkligen det där nu!
Och även när du tog med mig och Jimmy till vojmån när vi va mindre och berättade spökhistorier framför elden. Kom hem kl 1 på natten. 

Underbara minnen! 




MIN MAMMA OCH PAPPA ♥


Nej nu ska jag väl sova igen!!