Att vara ung och problem med kroppen!


Jag förstår inte att jag har klarat av så mycket, hur mycket ska en kropp klara av?

För två år sen flyttade jag ner hit till Stockholm, kom ner hit kl 8 på kvällen med flytten och klockan 3 på natten började jag få så ont i magen, jag visste inte vart, men ont hade jag så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag blev rädd för det kändes som om att någonting sprack. Åkte in till akuten och där fick man ligga i fyra timmar utan hjälp så smärtan gick över av sig själv. Sen hände samma sak igen efter bara nån vecka och jag åkte in igen men dom hittade inget fel, inga prover var knas eller nått, fick åka hem igen. Sen blev jag gravid och mådde super dåligt, men så fick jag dom här smärtorna igen och ingen läkare hittade något fel.
Efter två månader hände det igen och jag åkte in på akuten i huddinge och ingen hittade nått fel, fick nog och åkte till Karolinska i solna, svimmade på förlossningen av smärta och kräktes som bara den men fick åka hem efter bara 30 min. Så började det komma igen och igen och igen men jag visste att nått var fel, och jag blev så arg för att ingen trodde på mig eller tog mig på allvar. Utan läkaren på karolinska i solna sa att det var för att jag hade gaser i magen. Men det visste jag med att det inte var. Så jag åkte in igen efter nån månad och jag sa att jag kliver inte utanför dörren innan dom har undersökt mig ordentligt för nåt var knas och jag trodde jag skulle dö av smärta. Så dom undersökte mig på förlossningen och tittade att det inte var någonting fel med bebisen och skickade in mig till akuten istället för det var nått annat fel, fick ligga på akuten med smärtor som inte går att förklara, i ca 8 timmar utan smärtstillande. Klockan 11 på kvällen kom det en doktor och frågade vart jag hade ont och jag berättade att det satt i magen och det känns som om att jag spricker. Och han knackade lite försiktigt med hans hand på magen och sa direkt det är gallan, och jag tyckte det var så jävla skönt att nån äntligen hade hittat nått och jag fick visa allt och alla att det var nått som var knas. Så jag fick iallafall ketogan ett morfinliknande medel. Och blev inlagd, de ville operera mig dagen därpå men jag vägrade, jag var gravid och dom skulle in i min mage och fixa och jag var så rädd att jag skulle förlora min bebis.
Men jag gav med mig tillslut och dom opererade mig, hade dom 2 bästa kirurgerna i sverige. Men efter operationen så var markus på väg att komma, och då var jag bara i 6e månaden, fick åka ner på förlossningen för att stoppa honom att inte komma ut. Sen låg jag inne på sjukhuset i över en månad och fick morfin var fjärde timma. Fick indre blödningar och infektioner och massa skit i kroppen. Så när den här månaden hade gått så fick jag åka hem och dagarna gick, fick så ont i ryggen och bäckenet det bara ilade, åkte in till akuten och dom fick starta igång min förlossning, den gick super bra, ingen smärtstillande behövdes där. Utan vi skrattade och sa roliga saker undertiden. Men efter förlossningen så fick jag så ont i svanskotan och den blev alldeles blå och världens bula. kunde inte ligga eller sitta.. personalen på bb var underbar förutom en hemsk häxa, dom sa att jag skulle ringa på klockan om jag fick ont. Dom gav mig tabletter var 6e timma och på morgonen så vaknade jag av att jag hade ont och hade inte fått nån tablett på hela natten så jag ringde så klart på barnmorskan och sa att jag hade ont, men hon började bråka med mig. Hon sa så här du är en tablettmissbrukare! Jag svara vad fan är det du säger till mig? Ja du är en missbrukare.
Micke blev arg och sa att det är ju ni isåfall som gör henne till en!
Nog med det, jag åkte hem efter några dagar och ont i bäckenet och det har jag än idag det ilar och känns som om allt sitter fel.

Har haft så ont i ryggen och musklerna sen förlossningen men får ingen hjälp hos doktorn, jag vill INTE ha någon smärstillande tabletter, less på att bara äta och äta med problemet ligger kvar iaf. Så åkte jag på en allergisk reaktion mot nötter och efter denna reaktion så har jag fått så ont i muskler och klarar knappt av att lyfta ett glas. gör så fruktansvärt ont, men som tur är så har jag fått antibiotika nu som ska ta bort denna infektion som jag har i kroppen och har burit  på länge.

FÖRSTÅR INTE VARFÖR LÄKARNA BARA VILL SKRIVA UT SMÄRTSTILLANDE HELA TIDEN!
Dom kollar inte ens vad det är för fel! Hoppas på bättre nu.


Och jag blir så arg på läkare som inte kan tro på vad man säger och förstå att någonting är knas!