Torsdagen den 4/3. Jag började få så ont så vi var tvungen att åka in till förlossningen och jag hade inte fått sovit någonting på flera nättrer så jag var helt slut iallafall så fick jag några tabletter så jag skulle få sova och för min smärta, de tittade oxå hur mina värkar va och hur öppen jag var, var var öppen i två cm. Så barnmorskan sa det åk hem nu och ta sömntabletten så ses vi förmodligen i natt eller i morgon. Så vi åkte hem igen, lämnade väskan i bilen med mina kläder i som jag skulle ha där på fölossningen då. Gick upp i lägenheten och skulle sova, vaknade klockan tre på natten av världens värk baki ryggen och ner i ljumsken och lite i magen så vi ringde in och frågade om vi kunde komma in igen och svaret vi fick va att det var förfullt där men hon skulle kolla med andra sjukhus och se hur dom hade det med plats, hon på förlossningen ringde upp igen efter tio min och sa att det var fullt på alla sjukhus i hela Stockholm och att vi var tvugna att åka till Uppsala om det var dags för förlossning då, men hon ville att vi skulle komma in så dom fick se hur allt låg till. Jag och Micke klädde på oss och gick ut till bilen och då ser vi att bilen är upplåst och väskan är borta men vi tänkte skit samma vi måste åka så micke satte sig i bilen och skulle sätta in nyckeln i tändningslåset och då ser han att den är sönder. Jag fick världens panik för jag hade redan så jävla ont och så händer detta just då, just den gången vi verkligen behöver bilen!. Vi stack upp till lägenheten igen för att packa en ny väska lite snabbt och ringde taxi. Vi kom in till förlossningen och jag hade inte öppnats någonting mer men hade såna samandragningar så dom ville ha kvar mig, så vi fick ett litet mysigt rum som är ett vilorum som jag fick ligga i så länge till doktorerna kom kl åtta på morgonen. Doktorn kom in och sa att de skulle sätta igång mig på kvällen om det inte hade hänt någonting med mig, så jag skulle bara ligga och ta det lugnt. Klockan gick och jag började få mer ont men hade inte öppnats någonting mer. Så klockan åtta på kvällen började de sätta igång mig.
Dom satte in en slang i livmodern brevid barnets huvud och längst fram på slangen var det som en ballong och de sprutade upp vatten i den så att den blev stor och efter varje halvtimme så drog dom i den här slangen och när jag var öppen i 5cm så lossnade den här saken, men det gjorde ont hade mensvärk men som tur va så varade det bara i en timme, klockan 22.00 satte dom dropp på mig som skulle starta värkarna ordentligt, värkarna kom mer och mer men gjorde inte så ont stog faktist ut med dom. Klockan 01.00 började dom göra så ont så jag andades några andetag i lustgasen men var fortfarande inte så farligt. kl 02.50 hade jag så ont så jag låg bara och andades i lustgasen hela tiden, så jag blev lite borta, jag var tvungen att trycka på knappen så barnmorskan skulle komma, hon kom in i rummet och frågade vad det va, jag svarade bara jag behöver bedövning!! Hon sa att hon skulle skicka in någon som skulle ge mig det. För mina barnmorskor va upptagen med en annan förlossning så dom kunde inte hjälpa mig. Iallafall kom en annan barnmorksa in och skulle ge mig bedövningen men då va det försent jag skrek bara rätt ut krystvärkar! så va det igång, men det blev bara tre krystvärkar så kom min lilla Markus, Lennart, Emanuel till världen och då var klockan 03.12  den 6/3.
Att föda ett barn gör inte så ont att man inte klarar av det, utan förvärkarna är som att ha mensvärk hela tiden! va så skönt att få krystvärkar smärtan försvann helt när värkarna kom ordentligt.


Jag måste få säga att det var det mest underbaraste som har hänt mig, den bästa stunden i mitt liv!
Jag hade fått min egen lilla familj, det går verkligen inte att beskriva känslan!